Like a distance relationship, but with no communication

Så jag har varit tillbaka i Sverige i två veckor idag. Dagarna har gått snabbt sen jag kom hem, och jag har haft tid att träffa nästan alla som jag saknat under min tid i New York, vilket har gjort mig väldigt glad. Men någonting fattas mig, och jag har haft svårt att sätta ord på känslostormen inom mig. Jag vet inte ens nu. Ibland behöver jag bara stå still, sluta mina ögon och andas, annars bryter jag ihop. Och det är svårt, för jag älskar verkligen att vara hemma med. Jag älskar att vara tillbaka i närheten av min familj och mina vänner. Älskar att vara tillbaka på jobbet. Jag känner bara att en del av mig fattas, att jag lämnade en del i New York. Och det gjorde jag antagligen. Jag blev kär i New York, så New York håller i en bit av mitt hjärta. 

 

Men, sen jag kom hem har hela min familj setts och ätit middag (detta är en stor grej, för det har inte hänt på sex år), jag har hängt med det nyaste tillskottet till familjen- det vill säga Ebba, och jag har dansat och busat med Elwin och Olivia. Jag har druckit vin med Anna, öl med Bex och Malin, vin med Sofia, vin med Johan och Kenny, vin med Pernilla och Beccis. Ja, låt oss bara säga att jag har druckit massa vin med massa underbara människor. Och jag har skrattat, så mycket. Det har varit underbart. Jag har även firat midsommar med en grupp av fantastiska människor i ett vackert hus i Nacka, vilket var otroligt kul. Och ja, jag har börjat jobba igen och jobbet är roligt och bra som vanligt. Jag känner mig hemma. Jag är hemma. Det fattas bara en del av mitt hjärta. Men jag är okej.

.

.

.

So, I´ve been back in Sweden for two weeks today. The days since I got back went by fast, and I´ve had time to meet almost everyone I´ve been missing during my time in New York, which has made me really happy. But something is missing, and I´ve been having trouble putting words on the storm inside of me. I don´t even know now. Sometimes I just have to stand still, close my eyes and breath, otherwise, I break down. And it´s hard because I love being home as well. I love being close to my friends and family, love being back at work. I just feel like I left a piece of myself in New York. And I probably did. I fell in love with New York, so New York holds a piece of my heart. 

 

Oh well, since I got home my entire family got together and had dinner (this has not happened for like six years, so it was a big deal), I´ve been hanging out with the newest member of our family- meaning little cutie pie Ebba, also I´ve been dancing and joking around with Elwin and Olivia, I´ve been drinking wine with Anna, beer with Bex and Malin, wine with Sofia, wine with Johan and Kenny, wine with Pernilla and Beccis. Well, let´s just say I´ve been having a lot of wine with a lot of different friends. And a lot of laughs. It´s been a blast. Also, I celebrated midsummer with a group of great people in a beautiful house, which was truly amazing. And I started working, work is as great as always. I feel at home. I am at home. Just with one piece of my heart gone. But I´m fine.