Igår flög jag direktlfyg till Newark, New York med SAS och detta är inte menat som någon typ av reklam, men åker ni hit någon gång- åk med SAS. Så bra flygplan, service och omhändertagande. Flygresan gick alltså toppenbra. Kändes både snabbt och smidigt trots åtta timmar sittandes i en stol, men att man har en egen skärm där man själv kan välja underhållning gör verkligen att resan går så himla fort. Jag såg en film, Arrival, två avsnitt av Westworld och sov, åt och gick fram och tillbaka i gångarna för att inte få extremt ont i rumpan och sedan var färden slut. På Newark var det sedan två olika kontroller att gå igenom, den första visade jag pass, visum, min DS-2019 blankett (som jag fått underskriven av ambassaden i Sverige) och sedan fick jag en stämpel och kunde röra mig mot bagagehämtningen. Där fick jag bagaget ganska direkt och sedan var det dags för kontroll nummer två som egentligen bara gick ut på att man skulle ha fått en stämpel i kontroll nummer ett. Mannen som satt i kontroll nummer två tittade på lappen med stämpeln, sa "Happy early birthday" och sen var det klart. Men till skillnad från förra gången när jag åkte till USA, det vill säga 2011 när jag åkte till LAX, så var alla enormt trevliga och tillmötesgående. Inte alls en lika skräckinjagande upplevelse som senast, vilket var enormt uppskattat från mitt håll. Efter all stress den senaste veckan så behövde jag en sån första anblick av New York.
När jag kom ut i ankommandeterminalen fick jag ganska direkt syn på Tess som är livets bästa människa och min räddare i nöden eftersom hon kom och mötte mig. Jag hade förmodligen tillslut lyckats ta mig ifrån flygplatsen, men med hennes hjälp gick det otroligt smidigt och jag kunde slappna av för första gången på typ tjugofyra timmar. Det tog lite drygt en timme för oss att ta oss från Newark till en pizzeria och sedan runt hörnet hem till Tess. Hennes lägenhet ligger på 666 West End Ave., våning 10 och jag skulle vilja kalla den drömmarnas drömlägenhet. Men det är ungefär vad hon betalar för den också. Här har jag då spenderat första natten i New York och vi båda, jag som borde varit dödstrött eftersom att klockan var tio på kvällen i Sverige när jag väl kommit igenom flygplatsen och Tess som var bakis efter sen utgång i lördags, lyckades hålla oss vakna till ungefär tio och sedan däckade vi båda två. Jag vaknade en gång under natten och kände mig pigg, men lyckades ändå somna om och sedan vakna vid åtta på morgonen New York-tid. Noll jetlag här med andra ord!
Vid strax innan nio drog Tess till skolan och jag åt frukost och gjorde mig i ordning och gick ut, med skakande ben, på upptäcksfärd i området kring Tess lägenhet. Det blev en kylig, är minus 6 grader här idag, promenad kring kvarteret och ner till Riverside Park där jag satt på en bänk och njöt i solen som faktiskt värmer hemskt mycket med tanke på kylan. Det är konstigt, men jag känner ett slags lugn inombords trots att jag borde vara galet nervig. Det känns bara så himla bra att vara här och jag är så enormt redo för dessa kommande veckor. Allt ska bli så roligt och spännande.
Senare idag, efter att Tess kommit hem, ska hon hjälpa mig fixa någon typ av abonnemang till mobilen och sedan ska jag försöka ta mig till mitt egna boende i New Jersey. Jag får flytta in där när som under dagen efter kl ett, så jag tänker att jag ska försöka ta mig dit och stadga mig där så fort som möjligt. Är ändå enormt nyfiken på hur det boendet kommer va. Så håll tummarna för att det blir bra där, annars kommer nog min obefintliga panik snarast infinna sig.
Sista veckan hemma var en känslomässig bergochdalbana där jag dels försökte hinna med det sista skolarbetet, jobba och avsluta mina pågående grejer på jobbet, träffa så mycket vänner som möjligt, umgås och säga hejdå och dessutom packa och förbereda mig för resan. Det är ju lite töntigt att det är så svårt och jobbigt att säga hejdå till vänner just när man vet ungefär vilket datum man kommer ses igen. De har ju hänt förut att man varit väldigt upptagen och inte haft tid i flera veckor åt gången, men så nu när man då vet att det kommer dröja minst tre månader tills nästa gång- då infinner sig paniken. Så det vart en del tårar och långa kramar, men nu känner jag bara lycka över att vara här och jag vet att när jag kommer hem finns ni där, allihop. Jag är glad att jag har så mycket vackra, fina människor omkring mig som gör det svårt att lämna. Det är ett privilegium att få älska så många och att bli älskad av så många underbara vänner.
I lördags, innan avresan i söndags, fick jag panik och kände mig enormt stressad. Men jag lyckades ändå, otroligt nog, somna i tid och dessutom sova hela natten. Så i söndags när jag vaknade var jag bara utvilad och taggad och kaosinställningen hade ändrats till en "det löser sig"-inställning. Än så länge är det den känslan som håller sig kvar och jag har slutat oroa mig för att en panikkänsla ska ta plats istället. Det här känns bara överväldigande men galet roligt. JAG BOR JU I NEW YORK NU!!!!
Riverside Park
.
.
.
Yesterday I took a direct flight from Stockholm to Newark, New York with the Swedish flight company SAS. And this is not meant as a commercial, but if you ever go from Sweden on a longer flight- go with SAS. The airplanes are superb, the service and caretaking is genuine and great. So, the flight obviously went well. Even though it was an eight-hour flight, it went by fast. Having your own screen from which you can choose movies, series, music etc. kind of helps a lot. I watched a movie,
So, the flight obviously went well. Even though it was an eight-hour flight, it went by fast. Having your own screen from which you can choose movies, series, music etc. kind of helps a lot. I watched a movie, Arrival, two episodes of Westworld, slept, ate and walked back and forth on the plane to keep my butt from falling asleep and all of sudden eight hours had passed. On Newark, it was two different control passages. In the first one, I showed my passport, visa and the DS-2019 form, got a stamp and then I could move on towards the baggage claim. My baggage arrived pretty fast and after that, it was time for control number two, which basically only was to make sure that I had a stamp from the first control. The man in control number two looked at my stamp, said “Happy early birthday” and then it was done.
In 2011 when I went to LAX the people working in the airport were kind of weird and not at all service minded. This time, arriving at Newark, I felt a lot more comfortable and welcomed. So praise for Newark
When I went out in the arrival hall Tess, my savior, met me. Eventually, I think I would have found my way home from the airport, but it was nice to stop the brain from thinking for a while and just follow where she pointed. I could actually relax for the first time in like 24 hours, which really was a big relief. It took us about one hour to get home to Tess apartment on Upper West side. We bought pizza and brought it home, talked for a couple of hours and then we both fell asleep at around ten. In the morning Tess went to school and I went out on my first walk in New York City. My legs were kind of shaky, and I was terrified of getting lost. But I found my way back home again, yeayh! Success.
And it’s weird, but I feel so calm inside even though I should be a total nerve wreck. It really feels good to finally be here and I am more than ready for these next couple of weeks. Everything will be so much fun and exciting!
The last week home in Stockholm was kind of an emotional rollercoaster, where I partly tried to finish my final assignment in school, partly work, partly meet as many friends as possible and pack as well as prepare for the trip. It feels goofy that it is such a big deal to say goodbye to friends and family just because of the fact that you know exactly how long you will be away from each other. It has happened before that you’ve been busy for a couple of weeks, but now when there is an actual date of when you will see each other again- panic settles. So there have been a lot of tears and long hugs, but now I only feel happiness about finally being here. And I know that when I get back home again, an experience richer, you will all be there. I am so lucky to have so many beautiful, stunning people around me that make saying goodbye hard. It’s truly a privilege to love and to be loved by so many wonderful people.
Before my departure, I felt panicked and stressed. But eventually, I succeeded in going to bed early and also sleep the whole night through. So on Sunday, when I woke up, I was super excited and well-rested. My chaos on Saturday changed to “It will all work out”. And that feeling I’ve been holding on to. This feels good, although somewhat overwhelming, and crazy fun. I LIVE IN NEW YORK NOW!
