Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av. Eller på mig. Tänk på mig. /Mind the gap between the train and the platform when you exit the train. Or me. Think about me.

Vi har pratat mycket om förhållanden och ex de senaste dagarna. De är intressant att höra hur andra människor tycker och tänker och det är skönt att prata av sig. Men så mycket som jag funderat över det gångna åren som jag gjort de senaste dagarna var enormt länge sen jag gjorde förut. Jag tror att det är nyttigt dock, att prata och lyssna om sånt. Man lär sig mycket. 

 

Idag åkte Susanne hem igen (WHY?) och igårkväll hade vi en avskedsmiddag för henne med hamburgare, sötpotatis pommes och vin/öl. Efter middagen åkte vi till Up and Down och gick ut. Det var en rolig kväll, men av någon anledning lyckades vi hela tiden tappa bort varandra. Runt två-tre snåret hittade jag och Susanne varandra på tunnelbanans plattform och vi åkte hem ihop. Vi sa hejdå och imorse är jag förvånad över att jag ens kom upp. Jag hade satt ett alarm som jag stängde av utan att sätta på ett nytt, och vaknade med ett ryck klockan 6.50. Hoppade upp och fräschade till mig så gott jag kunde trots att jag fortfarande kände mig full. Det blev en enormt lång dag på jobbet, men tillslut tog den slut och jag sprang i princip hem. 

     Imorgon är det redan torsdag igen och jag har fortfarande svårt att fatta vart tiden tar vägen här. Jag har officiellt varit här två tredjedelar av tiden nu. 32 dagar to go. 

.

.

.

We've been talking a lot about relationships and exes these last couple of days. It's interesting to hear what other people think and feel and it feels really good to open up. But I haven't thought about the last couple of years this much in forever. I think it's healthy though, to talk and to listen. You learn a lot. 

 

Today Susanne left New York to go back home again (WHY?) and yesterday we arranged a going away dinner for her with burgers, sweet potato wedges, and wine/beer. After dinner, we went out clubbing at Up and Down. It was a great night, but for some reason, we kept losing sight of each other all the time. Around two-three Susanne and I found each other on the metro platform and went home together. We said our goodbyes and this morning I'm surprised I even got out of bed. I had an alarm set, but I just turned it off and went back to sleep. Then I woke up at 6.50 and jumped stressed out of the bed. I freshened up as much as possible and went to work still feeling drunk. It was an incredibly long day at work, but eventually, it ended and I basically ran back home 

      Tomorrow it's already Thursday again and I still can not believe how fast time moves here. I have officially been here for two-thirds of my time here. 32 days to go.